Karl XII sista dag – för 300 år sedan

Den svenska kungen Karl XII var ivrig att se hur grävningen av löpgravarna fortgick men det blev ett ödesdigert misstag. Plötsligt fick kungen en kula genom tinningen och dog. 

Fredrikstens fästning låg högt belägen med höga murar utanför staden Fredrikshald och hade en besättning på 1 400 man. Det krävdes en stor insats för att kunna inta Norges starkaste fästning och därför kom Karl XII på hösten 1718 med ett tungt belägringsartilleri. Eftersom Norge var en dansk provins så var Karl XII:s ambition att erövra Norge för att tvinga Danmark till fred med Sverige. Kriget med Danmark hade pågått i nästan 20 år.

När de svenska karolinerna intagit några fort som låg i anslutning till Fredrikstens fästning inleddes belägringen. Löpgravar började byggas den 27 november och de kom successivt allt närmare fästningen. Det mesta av arbetet utfördes i skydd av mörkret på kvällar och nätter. Norrmännen i sin tur sköt upp brinnande ljuskulor och satte upp brinnande beckfacklor på fästningsvallarna för att kunna se och beskjuta svenskarna. Många karoliner sköts ihjäl i kylan.

Karl XII var ivrig och följde arbetet med löpgravarna med stort intresse. Han lät bygga ett litet skjul i en löpgrav så att han inte behövde rida tillbaka till högkvarteret i Tistedalen varje gång han skulle äta eller vila sig.
Natten mot den 30 november låg dimman tät vid löpgravarna och kylan var påtaglig. 400 karoliner slet med att gräva löpgravar och 30 soldater fick sätta livet till under natten. På morgonen var avståndet till fästningen knappt 200 meter.

Karl XII, 1682 – 1718, målning av David von Krafft,

Började med gudstjänst

Karl XII:s sista dag, söndagen den 30 november 1718, var den första söndagen i advent. Han deltog i gudstjänsten i Tistedalens kyrka. Vid 16.00-tiden var han tillbaka vid löpgravarna och inspekterade. Han var på ett gott humör men spänd och angelägen på att arbetet förflöt som det skulle. Eftersom marken var hård gick arbetet trögt. Dimman låg tät över löpgravarna och ljudet av hackor och spadtag hördes på håll. Karl XII gick och vilade i sitt skjul och deltog sedan i aftongudstjänsten. Vid 19.00-tiden var han tillbaka i löpgraven. Kort därpå lättade dimman och det blev stjärnklart samtidigt som norrmännen började med sin eldgivning igen. Musköt- och karteschkulor och druvhagel ven över de svenska löpgravarna och slog in i skanskorgarna som byggts upp som skydd.
I ljuset av det fladdrande skenet från norrmännens ljuskulor kunde kungen se ut över de karoliner som jobbade och rörde sig i löpgravarna. Kungens löpgrav låg lite högre upp så han kunde blicka ut över terrängen.
Den löpgrav som kungen befann sig i var cirka två meter djup och för att se var han tvungen att sparka in fötterna i jordväggen och häva sig över kanten.
Med ljudet av eldgivningen och ljusskenet av det norska försvaret åt han kvällsmat i löpgraven.
Därefter klättrade han återigen upp på vallen. Han tittade ut över karolinerna och på Fredrikstens fästning och satte armbågarna mot kanten och vilade huvudet mellan sina händer. Plötsligt hördes en dov smäll som enligt ett vittne lät som när man kastar sten i gyttja. En kula hade träffade kungen i den vänstra tinningen och projektilen gick rakt genom huvudet och ut genom den högra tinningen. Han dog omedelbart.
”Herre Jesus! Kungen är skjuten!”, ropade någon som stod i närheten.
Kungens närmaste män dolde den livlösa kroppen med en kappa och för hans ansikte lades en hatt. Därefter bars kroppen diskret bort.

Karl XII:s kranium med kulhålet.

Några dagar senare lades kroppen i en enkel furukista som bars till Uddevalla, där den balsamerades. I början av januari började resan mot Stockholm. Furukistan hade bytts ut mot en ekkista och nästan 300 personer ingick i följet som eskorterade den döde kungen till Stockholm. Den kungliga kortegen anlände den 27 januari. Karl XII begravdes i Riddarholmskyrkan. Hans död är en av de stora kriminalgåtorna i svensk historia. Frågan är om han stupade för en norsk kula eller var det en svensk kungamördare som sköt honom?

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.