Carl-Gustaf Wrangel på fredsbankett

Efter 30-åriga kriget arrangerades överdådiga banketter för att slutföra fredsförhandlingarna. En av dessa fester ägde rum i Nürnberg 1649. Med 600 rätter, tolv mästerkockar och underhållning av 53 musiker njöt den svenske överbefälhavaren Carl Gustav Wrangel av överflödet.

Efter 30 år av krig var freden efterlängtad. Miljoner av människor i Europa kände en enorm lättnad. I städerna klämtade klockorna timme efter timme till fredens ära. Tacksägelsegudstjänster arrangerades liksom världsliga fester. Men kriget hade pågått i många år och därför hade människor svårt att tro på att det verkligen skulle bli fred. Det fanns många minnen av lidanden och överallt låg fortfarande soldater i läger eller så strövade de omkring och fortsatte att plundra civilbefolkningen. Den tyska befolkningen hade under de 30 krigsåren minskat med 8 miljoner invånare.

Carl-Gustaf Wrangel sittandes på en häst.
Carl-Gustaf Wrangel målad av Klöcker Ehrensvärd

Carl-Gustaf Wrangel var en av hedersgästerna

Vid fredskonferensen i Nürnberg var Carl-Gustaf Wrangel, som under de två sista åren av 30-åriga kriget hade varit överbefälhavare över de svenska trupperna i Tyskland, en av de framträdande deltagarna. När den svenske tronföljaren Karl Gustav tågade in i Nürnberg den 24 april 1649 med pompa och ståt så fanns givetvis Wrangel med i tåget.
I Nürnberg medverkade Sverige, Frankrike och flera tyska stater. Nu skulle
länderna reda ut de problem som inte hade lösts i Osnabrück, Münster och
under Pragkonferensen. Där förhandlade de om ersättningsfrågor, avdankning av trupperna och olika landområden. Kongressen pågick från våren 1649 till
försommaren 1650 och Wrangel var där under större delen av tiden. Han trivdes mycket bra och deltog aktivt i alla aktiviteter. I Nürnberg vimlade det av fältherrar, diplomater, konstnärer, diktare, musiker och skådespelare. Wrangel träffade och umgicks med fältherrar som nyligen varit hans motståndare och som han med pistoler och svärd försökt förgöra. Hans tidigare motståndare tillhörde samma aristokratiska elit som Wrangel själv tillhörde och de hade samma värderingar om makt och status. Den kejserlige chefdelegaten Ottavio Piccolomini skrev till kejsaren att Wrangel förde sig och talade som en världsman.
När kungen Karl X Gustav gjorde sitt ståtliga intåg var det inledningen på en lång rad festligheter som pågick i över ett år. Det var mycket mat, dryck,
musik, dikt, teater och fyrverkerier. Många diktare, musiker och målare samlades till staden. Samtidigt som förhandlingar och diplomati pågick.

En av höjdpunkterna var en festmåltid som Karl Gustav stod värd för i
Nürnbergs rådhus i september 1649. Banketten blev en storslagen fredsmåltid med ett överflöd av mat, musik och fyrverkerier.

Rådhuset i Nürnberg
Rådhuset i Nürnberg från 1600-talet blev ödelagt under andra världskriget. Huset rekonstruerades efter kriget och ser nu ut så här. Foto: Pixabay

Festen började mitt på dagen och anordnades efter ett genombrott i fredsförhandlingarna. Festsalen var fylld med höga militärer och diplomater och i hörnen spelades musik. Nürnbergs ledande musiker medverkade i den stora ensemblen som var uppdelad i fyra instrumentala och vokala körer som var uppställda i varje hörn i salen.
12 mästerkockar jobbade febrilt i köket för de hade en hel del att göra. Det serverades flera anrättningar med sammanlagt 600 olika rätter. Den första anrättningen bestod av läckra soppor och alla slags kokta rätter. Den andra anrättningen innebar av stekta fåglar och vilt.
Den femte och sjätte anrättningen var desserterna som bestod av frukt och konfekt som till exempel marsipan på stora silverfat.
Sättet att äta vid bordet hade förändrats bland adeln och i rikemanshemmen. Vid festmåltider fick nu gästen en egen tallrik, eget glas och egna bestick med nyheten gaffeln. Att gästerna delade sked och glas med varandra försvann.
Wrangels placering vid bordet var bland de främsta och var mycket viktig.
Gästernas rang och placering vid bordet hade diskuterats under långa förhandlingar innan festen i rådhussalen för etiketten var oerhört viktig i diplomatiska ceremoniella sammanhang. De inblandade försvarade sin position. Det kunde bli långdragna tvister om vilken skålordning man skulle ha och vilken sida man skulle passera varandra i dörröppningar samt hur bugningarna skulle ske. Och just bordsplaceringen var speciellt viktig.
Värden Karl Gustav och italienaren Ottavio Piccolomini satt vid honnörsbordets kortsida. Karl Gustav hade ordnat så att också Wrangel placerats efter de närvarande furstarna, men före de furstliga sändebuden. Kungen ville kanske med Wrangels placering betona den svenska militära kraften i hans närvaro.

Fredsbanketten i Nürnberg samlade många höga militärer från 30-åriga kriget.
Många prominenta gäster deltog på fredsbanketten i Nürnberg. Av Wolfgang Kilian.

Förgyllt lejon sprutade ut vin

När Carl-Gustaf Wrangel tittade ut över festsalen kunde han på ett bord se en liten fontän som sprutade upp välluktande vatten och i varje hörn stod en orkester och spelade. Sammanlagt var det 53 musiker som underhöll gästerna och några av musikerna tillhörde det dåvarande Wrangelska hovet. Alla musiker som nu stod i de fyra hörnen av salen hade övat tillsammans inför festen tre gånger. Med kornett, fiol, flöjt, luta, orgel, harpa och sångare spelades både vokala- och instrumentala verk av tyska och italienska kompositörer. Carl-Gustaf Wrangel njöt säkert av det han fick höra för han tyckte om att höra på musik. Enligt en källa ska han till och med ha varit ganska skicklig på att spela geige (fiol).
I ett fönster i salen som vätte ut mot gatan stod ett förgyllt lejon som var tillverkad av papper och trä och sprutade ut röd- och vitvin från sin mun på de allt mer förfriskade folkmassan utanför rådhuset. Den hungrande befolkningen bjöds på bröd och på ett par oxar som stektes över öppen eld och spred en väldoftande lukt över torget. I taket kunde gästerna se upphängda frukter och grönsaker hänga i långa rader.
Det var en storslagen och praktfull fest. Gästerna åt och drack samtidigt som musik flödade ut och blandades med gästernas sorl samtidigt som en större samling personer från stadens befolkning stod utanför och skrek och väsnades.
Carl-Gustaf Wrangel spelade på nytt huvudrollen framåt natten. Förmodligen något berusad eller väldigt överförfriskad hade han stapplat ut ur rådhusets sal för att kort därefter tillsammans med 30 musketerare ramla in i salen samtidigt som de glatt började skjuta salva efter salva upp i det höga taket. Salen fylldes med krutrök och vissa gäster skrämdes iväg. När han tömt sina pistoler utbasunerade Wrangel att han inte längre hade användning för sin ammunition eftersom det var fred. Det var en händelse som visar lite av Carl-Gustaf Wrangels karaktär.
I Nürnberg fortsatte festligheterna och Wrangel deltog med lika ivrig frenesi som han deltagit som militär under kriget.

Dagen efter festmåltiden fortsatte festligheterna på kvällen med en informell måltid i tält utanför staden. Anledningen för att det var på kvällen och inte mitt på dagen berodde på att alla skulle kunna hinna med och nyktra till. I tälten var det fri placering runt borden. Klockan elva på kvällen började ett fyrverkeri som Wrangel hade arrangerat. Himlen lystes upp under två timmar samtidigt som musiker spelade trumpet och slog på pukor. Men det kostsamma skådespelet fick avbrytas i förtid sedan en liten pojke råkat välta en lykta i ett skjul med fyrverkeripjäser som inte ännu var använda. Pojken klarade sig utan större skador. Istället började gästerna dansa. Festen pågick till klockan fyra på morgonen.

Wrangel arrangerade ännu större fest

Veckan därpå ordnade Wrangel en festmåltid i sin bostad som var
handelsmannen Georg Ayermanns hus vid Laufer Tor. V. Meiern 392. Enligt ett ögonvittne överträffade utspisningen banketten veckan innan. Det måste ha
varit ett helt imponerande överflöd som Wrangel bjöd sina gäster på. En
uppgift säger att enbart måltiden skulle ha kostat sextusen riksdaler vilket
motsvarade priset för 230 ridhästar. Efter måltiden blev det även dans och
fyrverkerier. Dessutom fortsatte festandet med ringränning.
Fredsfesterna avslutades ofta med något upptåg bland de lika ofta överförfriskade gästerna. Vid ett tillfälle kastade de höga herrarna ut middagskonfekt genom fönstren till folket som slogs om bitarna. Vid en annan fest började Piccolomini, kejsarens höga militär, att dansa ensam på golvet. När han slutat dansen drog han sin värja och drack Karl Gustavs skål. Den lika rusige Karl Gustav tog en av sina generalers vapen, satte udden i ett vinglas och skålade för alla fredsälskade hjärtan. Karl Gustavs många rus väckte beundran bland de härdade svenska dryckeskamraterna, och fylla var mycket vanligt. Den franske diplomaten Pierre Chanut beskriver festbanketterna i Stockholm att: ”de mest aktningsvärda personer bäres från bordet”.
Wrangel såg även teater. Kongressen lockade engelska komedianter och i
augusti 1649 uppfördes en komedi för Karl Gustav och Wrangel.
Föreställningen genomfördes förmodligen i det gamla augustinklostret. I
samma månad fick han veta att han fått godset och slottet Spyker på Rügen i
förläning.

Vid ett flertal tillfällen under vintern tog Wrangel initiativ att uppmuntra den dystre och deprimerande kungen. Gustav hade en instabil, lynnig och känslig läggning. Han var till exempel ofta misstänksam över saker och ting.
Flera porträttmålare kom till Nürnberg. Wrangel medförde sin egen hovmålare Matthaeus Merian d.y. och han gjorde ett 50-tal porträtt för Wrangel. Den nederländske målaren Anselm van Hulle målade av Wrangels gemål Anna
Margareta Wrangel. Målningen utfördes i Nürnberg. Hon var 28 år när hon avmålades. Hon var inte helt kurant under denna tid. Senare under hösten 1649 blev grevinnan så pass krasslig att hon blev sängliggande i tre månader.

Anna-Margareta von Haugwitz.
Under tiden i Nürnberg avmålades Carl-Gustaf Wrangels gemål Anna Margareta von Haugwitz. Av Anselm van Hulle. Foto: Skokloster

Fyrverkerier – ett adligt nöje

Wrangel älskade fyrverkerier. 1600-talets fyverkerier var stora ljud- och
ljusföreställningar. De storslagna festerna innehöll vanligtvis mat, musik, dans och ibland pistolskytte. Och nästan varje fest avslutades med fyrverkerier.
Under kongressen arrangerades många fyrverkerier på kvällarna när mörkret lagt sig.
I december anordnade Wrangel ett kungaspel som var ett aristokratiskt sällskapsspel där deltagarna spelade olika roller. Rollerna fick deltagarna tilldelade genom lottning.
Den 12 mars 1650 anordnade Wrangel ett stort fyrverkeri. Fyrverkeriet var
uppställt så det visade drottning Kristinas, Karl Gustavs och Wrangels namn med brinnande bokstäver. Efter fyrverkeriet var det fest i Wrangels bostad.
Wrangel reste till Bremervörde på våren 1650 och kunde inte delta i Karl
Gustavs stora slutbankett. Men han kom tillbaka och hann delta i kongressens stora final. När den kejserlige chefdelegaten Piccolomini hade festmåltid
fick Wrangel återigen en av hedersplatserna, men som dock hade föregåtts av ett praktgräl både med de svenska och med de kejserliga delegaterna. När freden i Brömsebro och nu Westfaliska freden var skrivna blev Sverige norra Europas mäktigaste stat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.